Första läsningen: Jes 29:13-23
Herren sade:Detta folk nalkades mig med ord,deras läppar ärade mig,men deras hjärtan var långt ifrån mig,deras gudsfruktan var inlärda människobud. Därför skall jag än en gång slå detta folk med förundran genom förunderliga gärningar.Då är det slut med de visas vishet,de förnuftigas förnuft är borta. Ve dem som i dolda djup vill gömma sina planer undan Herren och utför sina gärningar i mörkret,dem som säger:”Ingen ser oss, ingen vet!” Ni vänder allting upp och ner!Är leran jämställd med krukmakaren?Skall verket säga om mästaren:”Han har inte gjort mig”?Skall det som formats av lera säga om honom som formade det:”Han kan ingenting”?
Snart, om en liten tid,skall Libanon bli till en trädgård och trädgårdar räknas som skog. Den dagen skall de döva höra när man läser ur bokrullen,och de blindas ögon skall se,fria från dunkel och mörker. De förtryckta skall ständigt glädjas över Herren,de fattigaste jubla över Israels Helige. Ty då är det slut med tyrannerna,borta är de hänsynslösa,utplånade alla som hade ont i sinnet, de som anklagade oskyldiga inför domstolen,snärjde dem som förde rättvisans talan och med lögner fällde den som var utan skuld. Så säger Herren till Jakobs folk,han som räddade Abraham:Nu skall Jakob slippa att blygas,nu skall han inte mer rodna av skam. När han – hans barn – ser vad jag utför bland dem skall de hålla mitt namn heligt.Jakobs Helige skall de hålla helig,bäva för Israels Gud.
Andra läsningen: 1 Thess 2:1-10
Ni vet själva, bröder, att vårt besök hos er inte var förgäves. Tidigare hade vi, som ni vet, plågats och förödmjukats i Filippi, men vår Gud gav oss mod att predika hans evangelium för er trots hårt motstånd. Bakom våra förmaningar ligger inte villfarelser, orena motiv eller bedrägliga avsikter. Gud har funnit oss värdiga att anförtros evangeliet, och därför talar vi som vi gör; det är inte människor vi vill vara till lags, utan Gud, som prövar våra hjärtan. Vi har aldrig farit med smicker, det vet ni, eller haft någon baktanke på egen fördel – Gud är vårt vittne – och inte har vi strävat efter att bli ärade av människor, varken av er eller andra. Ändå hade vi som Kristi apostlar kunnat komma med anspråk. I stället uppträdde vi lika kärleksfullt bland er som en mor när hon sköter om sina barn. Av ömhet för er ville vi gärna ge er inte bara Guds evangelium utan också våra egna liv, så kära hade ni blivit för oss. Ni minns ju, bröder, hur vi slet och släpade; dag och natt arbetade vi för att inte behöva ligga någon av er till last när vi förkunnade Guds evangelium för er. Ni, och Gud, kan vittna om hur heligt, rätt och oförvitligt vi handlade mot er som tror.
Evangelium: Luk 17:11-19
Under sin vandring mot Jerusalem följde han gränsen mellan Samarien och Galileen. När han var på väg in i en by kom tio spetälska emot honom. De stannade på avstånd och ropade: ”Jesus, mästare, förbarma dig över oss!” Då sade han till dem: ”Gå och visa upp er för prästerna!” Och medan de var på väg dit blev de rena. En av dem vände tillbaka när han såg att han hade blivit frisk. Med hög röst prisade han Gud och kastade sig till marken vid Jesu fötter och tackade honom. Han var samarier. Jesus frågade: ”Blev inte alla tio rena? Var är de nio andra? Är det bara den här främlingen som har vänt tillbaka för att ge Gud ära?” Och han sade till mannen: ”Stig upp och gå. Din tro har hjälpt dig.”