Första läsningen: Jes 26:1-9

Staden är vår styrka, till skydd har han skänkt den vallar och värn.2Slå upp portarna, låt det rättfärdiga folket dra in, ett folk som förblir troget.3Den som är ståndaktigskänker du trygghet, på dig förtröstar han.4Förtrösta alltid på Herren, ty Herren är en evig klippa.5Han störtar ner dem som bor där uppe i den otillgängliga staden, han jämnar den med marken, förvandlar den till grus,6så att de fattiga och de svagakan trampa den under fötterna.7Den rättfärdiges stig är rak, du gör vägen jämn för honom,8dina rättvisa domars väg. Herre, till ditt namn står vårt hopp, vår längtan är att få åkalla dig.9Min själ längtar efter dig om natten, min ande söker dig. När dina rättvisa domar upplyser jorden lär sig världens folk det rätta.

Andra läsningen: Fil 3:1-8

Alltså, mina bröder, gläd er i Herren. Att jag upprepar vad jag redan har sagt besvärar inte mig, och er ger det trygghet.

Var på er vakt mot de där hundarna, de där skadegörarna, den där sönderskärelsen. Ty omskärelsen, det är vi som tjänar Gud i vår ande och har vår stolthet i Kristus Jesus och inte förlitar oss på något yttre, fast jag för min del kunde ha rätt att göra det också. Ja, om någon tror att han kan förlita sig på något yttre, så kan jag det ännu mer, jag som blev omskuren på åttonde dagen, som är av Israels folk och Benjamins stam, en hebré född av hebreer, i laglydnad en farisé, i trosiver en kyrkans förföljare, i rättfärdighet efter lagen en oförvitlig man.

Men allt sådant som var en vinst för mig har jag för Kristi skull kommit att räkna som en ren förlust. Ja, jag räknar faktiskt allt som en förlust jämfört med det som är långt mera värt, kunskapen om min herre Kristus Jesus. För hans skull har allt det andra förlorat sitt värde för mig. Jag kastar det på sophögen för att vinna Kristus 

Evangelium: Matt 17: 14-21

När de var tillbaka bland folket kom en man fram och föll på knä för honom och sade: ”Herre, förbarma dig över min son. Han är fallandesjuk och plågas svårt. Ibland ramlar han i elden och ibland i vattnet. Jag tog honom till dina lärjungar, och de kunde inte bota honom.” Jesus svarade: ”Detta fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara kvar hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? För hit honom till mig.”

Jesus talade strängt till pojken, och demonen for ut ur honom, och från den stunden var han botad. När de var ensamma kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: ”Varför kunde inte vi driva ut demonen?” Han svarade: ”Därför att er tro var svag. Sannerligen, om ni har tro så stor som ett senapskorn kan ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting blir omöjligt för er.”