Första läsningen: 4 Mos 7:1-11

När Mose hade rest boningen smorde han den och helgade den och alla dess tillbehör liksom också altaret med alla dess tillbehör. Allt detta smorde och helgade han. Därefter infann sig Israels hövdingar, som var familjeöverhuvuden, stamhövdingar och ledare för de mönstrade, och frambar sina offergåvor inför Herren: sex lastvagnar och tolv oxar, en vagn på två hövdingar och en oxe på var och en. Allt detta förde de fram till boningen. 4Herren sade till Mose: ”Ta emot deras gåvor, de skall användas av dem som arbetar vid uppenbarelsetältet. Fördela dem bland leviterna allt efter deras arbetsuppgifter.”

Mose tog emot vagnarna och oxarna och gav dem till leviterna. Två vagnar och fyra oxar gav han till gershoniterna med hänsyn till deras arbetsuppgifter. Fyra vagnar och åtta oxar gav han till merariterna med hänsyn till de uppgifter som de utförde under ledning av Itamar, prästen Arons son. Men till kehatiterna gav han ingenting, ty deras uppgift var att svara för de heliga föremålen, och dessa skulle bäras.

När altaret hade blivit smort infann sig hövdingarna med invigningsoffer och förde fram sina gåvor till altaret. Herren sade till Mose: ”Hövdingarna skall frambära sina offer till altarets invigning en i taget, en hövding varje dag.”

Andra läsningen: Heb 9:5-14

Ovanpå arken stod härlighetens keruber, som skuggade försoningsstället. Men jag kan inte här dröja vid varje enskild sak. Så var det hela anordnat. I tältets främre rum går prästerna ständigt in när de förrättar gudstjänsten. I det andra rummet går bara översteprästen in, en gång om året och då alltid med blod som han bär fram för sina egna och folkets ouppsåtliga synder. Därmed visar den heliga anden att vägen in i helgedomen inte ligger öppen så länge det främre rummet ännu består. Det ger en bild av den tid som nu är: man frambär offergåvor som dock inte kan göra den som förrättar gudstjänsten fullkomlig, så att hans samvete är till freds. Liksom när det gäller mat och dryck eller olika tvagningar är det fråga om idel yttre föreskrifter fram till tiden för en bättre ordning.

Men nu har Kristus trätt fram som överstepräst för det goda som skall komma. Han har gått genom det större och fullkomligare tält som inte är gjort av människohand, det vill säga inte tillhör denna världen. Och med sitt eget blod, inte med blod av bockar och kalvar, har han en gång för alla trätt in i helgedomen och vunnit befrielse åt oss för evigt. Om nu blod av bockar och tjurar och stänk av askan från en kviga helgar de orena så att de blir rena i yttre mening, hur mycket mer måste då inte blodet från Kristus, som i kraft av evig ande har framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud, rena våra samveten från döda gärningar så att vi kan tjäna den levande Guden.

Evangelium: Joh 2:13-22

Judarnas påskfest närmade sig, och Jesus gick upp till Jerusalem. I templet stötte han på dem som sålde oxar och får och duvor och dem som satt där och växlade pengar. Han gjorde en piska av repstumpar och drev ut allesammans ur templet med deras får och oxar. Han slog ut växlarnas pengar och välte omkull deras bord, och till dem som sålde duvor sade han: ”Bort med allt det här! Gör inte min faders hus till en saluhall.” Och hans lärjungar kom ihåg att det står skrivet: Lidelsen för ditt hus skall förtära mig. Judarna sade då till honom: ”Vad kan du visa oss för tecken, du som gör så här?” Jesus svarade: ”Riv ner detta tempel, så skall jag låta det uppstå igen på tre dagar.” Judarna sade: ”I fyrtiosex år har man byggt på det här templet, och du skall låta det uppstå igen på tre dagar!” Men det tempel han talade om var hans kropp. När han sedan uppstod från de döda kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på skriften och på ordet som Jesus hade sagt.