Första läsningen: Jes 48:12-20

Hör på mig, Jakob, Israel, som jag har kallat! Jag är Gud, jag är den förste och jag är den siste. Min hand lade jordens grund, min högra hand spände ut himlen. När jag kallade på dem stod de där. Samlas nu alla och lyssna! Vem av de andra förkunnade detta, att den som Herren älskarskall utföra det han vill mot Babylon och Kaldeens folk? Jag, jag sade det, jag kallade honom, jag sände honom och gav honom framgång. Kom hit till mig och hör detta: Sedan allt började har jag talat öppet, när något skedde fanns jag där. Nu har Herren Gud sänt mig, och hans ande …

Så säger Herren, din befriare, Israels Helige: Jag är Herren, din Gud, som ger dig nyttig undervisning och leder dig den väg du skall gå. Om du ändå lydde mina bud! Då skulle din lycka bli som en flod, som havets vågor din framgång. Din avkomma skulle bli som sanden, dina ättlingar som sandkornen. Ditt namn skulle inte utplånasutan alltid stå inför mig. Lämna Babylon, fly från Kaldeen! Berätta det med jubel, förkunna det och låt det bli känt över hela jorden att Herren har befriat sin tjänare Jakob.

Andra läsningen: heb 6:9-13

Men vad er sak beträffar, mina kära, är jag trots dessa ord övertygad om att den ligger bättre till och att ni är nära frälsningen. Gud är inte orättvis och glömmer inte vad ni har gjort och vilken kärlek ni har visat hans namn genom att nu som förut tjäna hans heliga. Jag önskar att ni alla ända till slutet måtte visa samma iver att få se ert hopp uppfyllt. Förslöas inte, utan sträva efter att likna dem som genom tro och tålamod får sin del av vad Gud har lovat. Då Gud gav Abraham löftet svor han vid sig själv – någon högre kunde han ju inte svära vid

Evangelium: Joh 3:1-21

Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemos och var medlem av judarnas råd. Han kom till Jesus en natt och sade: ”Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare. Ingen kan göra sådana tecken som du utan att Gud är med honom.” Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.” Nikodemos svarade: ”Hur kan någon födas när han är gammal? Han kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?” Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike. Det som har fötts av kött är kött, och det som har fötts av ande är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden.” Nikodemos frågade: ”Hur är detta möjligt?” Jesus svarade: ”Du skall vara lärare för Israel och förstår inte det! Sannerligen, jag säger dig: det vi vet förkunnar vi, och det vi har sett vittnar vi om, men ni tar inte emot vårt vittnesbörd. Om ni inte tror när jag talar till er om det jordiska, hur skall ni då kunna tro när jag talar till er om det himmelska?

Ingen har stigit upp till himlen utom den som stigit ner från himlen: Människosonen. Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds ende sons namn. Och detta är domen, att när ljuset kom in i världen, då älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att han gör vad Gud vill.”