Första läsningen: Jes 9:7-16
Väldet skall bli stort, fredens välsignelser utan gränsför Davids tron och hans rike. Det skall befästas och hållas vid makt med rätt och rättfärdighet nu och för evigt. Herren Sebaots lidelseskall göra detta.
Herren sände ett ord mot Jakob, hans ord drabbade Israel. Hela folket fick erfara det, Efraim och Samarias invånare. Men i stolthet och övermod sade de: ”Murar av tegel har fallit, då bygger vi nya med huggen sten. Bjälkar av sykomor har knäckts, då tar vi ceder i stället.” Herren lät deras motståndare triumfera och hetsade deras fiender mot dem, Araméerna från öster, Filistéerna från väster, glupskt högg de in på Israel. Ändå lade sig inte hans vrede, hans hand är alltjämt lyft. Men folket vände inte om till honom som slog, Herren Sebaot sökte de inte. Då högg Herren av Israel huvud och svans, stam och strå på samma dag. De äldste och de betrodda är huvudet, profeterna som visar fel väg är svansen.16De som ledde detta folk förde det vilse, de som blev ledda villades bort.
Andra läsningen: 2 Kor 10:1-8
Jag, Paulus, som är så beskedlig när jag är hos er och så myndig mot er när jag är långt borta, jag besvär er vid Kristi mildhet och godhet: tvinga mig inte att hos er visa den djärvhet och myndighet som jag dock inte tänker dra mig för att använda mot somliga som menar att jag drivs av världsliga motiv. Jag lever i världen men strider inte med världsliga vapen. Ty de vapen jag brukar i min kamp hör inte denna världen till utan får kraft av Gud att bryta ner starka fästen. Jag bryter ner tankebyggnader och allt som trotsigt reser sig mot kunskapen om Gud, jag gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus och är beredd att straffa all olydnad, så snart er lydnad har blivit fullständig.
Ni ser bara till det yttre. Om någon är säker på att han tillhör Kristus, då bör han också göra klart för sig att liksom han tillhör Kristus gör också jag det. Även om jag skulle skryta väl mycket med den fullmakt som Herren har gett mig för att bygga upp er, inte för att bryta ner, kommer jag inte att behöva skämmas.
Evangelium: Mark 7:1-8
Fariséerna och några skriftlärda som hade kommit från Jerusalem samlades kring honom, och de såg att några av hans lärjungar åt bröd med orena händer, det vill säga utan att tvätta sig. Fariséerna och alla andra judar håller fast vid fädernas regler och äter aldrig utan att ha tvättat sig om händerna, och när de kommer från torget äter de inte utan att ha badat sig rena. Det finns också många andra traditioner som de håller fast vid, som att skölja bägare, kannor och kittlar. Därför frågade fariséerna och de skriftlärda honom: ”Varför lever inte dina lärjungar efter fädernas regler utan äter med orena händer?” Han svarade: ”Jesaja profeterade rätt om er, ni hycklare, när det står: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Fåfängt dyrkar de mig, ty lärorna de lär ut är människors bud. Ni vänder er från Guds bud för att hålla fast vid människornas regler.”